Och så är jag samma gamla vanliga, halva duett igen. Det är ju en sorg i sig, men vi ses snart igen. Jag vill tacka henne för att hon fortfarande är en stor del av de allra viktigaste och mest nödvändiga i mitt liv. Otrolig människa!
Jag och sambon fortsätter att fightas med de norska myndigheterna. I veckan har vi fällt tårar hos vår advokat och jag har exploderat och lackat ut så hårt så att jag fick sluta på jobbet. Om vinden nångång har tänkt att vända, så gör det nu! Och annars då? Vi lever på existensminimun, kramas med norrmän vi tycker så mycket om och försöker skratta mest hela tiden. Nästa helg kommer min fina från bryssel, helgen efter det har jag hela min norrländska familj på besök, inklusive min bror. Åh, som jag saknat ihjäl honom!
Sara
Lite barnehagejobb, den obligatoriska måndag och tisdagsölen och så vin och bröd.
